” KTC:s vistelse i Irak är nu avslutad för denna gång. Farlighetsaspekten blev så pass hög trots riskmedvetenhet och tänk. Vår bedömning var att strikt hålla oss till vår planering i alla avseenden, därefter avsluta och åka tillbaka till Sverige vilket vi också gjorde.
Jag, min tolk till höger samt Klanledaren för 260 familjer, till vänster om mig.
Vi hade två huvudsyften med resan. Att ägna tid åt att försöka hjälpa och förstå flyktingarna i ett Ezidiskt flyktingläger utifrån ett psykologiskt perspektiv, och utifrån det kunna bistå med psykologiska avlastningssamtal. Innehållet i samtalen var vidriga, flykten från Shengalbergen med Daesh efter sig. Förståelsen för Daesh grymheter kröp betydligt närmare. Det skulle senare visa sig att det skulle komma ännu närmare oss.
Det som rymdes inom vår korta tid där var några avlastningssamtal med kvinnor i grupp, samt en enkel planering om hur de kan gå vidare med självhjälp. Man får helt enkelt göra det bästa av det.
Vi lyckades uppfylla deras högsta praktiska önskan, en symaskin, så vi köpte två symaskiner och överlämnade dem personligen. Synen och idag minnena av deras miner går inte att beskriva. Korruptionen är så hög, givet i ett land med pågående krig, så vi ville utföra saker på egen hand, personligen. Risken att något skall försvinna på vägen är väldigt stor.
Vår andra intention var att inventera i vilken grad PTSD-problematik förekom och eventuell variation mellan olika områden. Resultatet var föga förvånande, i lugnare områden ökade PTSD-problematik medan det i oroliga områden ännu inte hade hunnit etablera sig. Dock mår ju en stor del av Iraks befolkning mycket dåligt psykiskt, ingen hjälp i någon form att tillgå, vare sig psykiskt eller somatiskt.
Vid besök i nästan alla testugor och hörn uppstod diskussioner, förfrågan om minsta lilla psykologisk hjälp, så det blir förstås väldigt påtagligt.
Vid besök i två städer, Halabja och Kirkuk tappade vi vårt säkerhetstänk något och utsatte oss för onödiga risker. Halabja är fundamentalistiskt och sunnimuslimer finns i stor grad. Detta innebär automatiskt att IS-infiltratörer, informatörer och anhängare finns i bybefolkningen och kan ange personer till IS och få bra betalt.
I Kirkuk pågick regelrätta strider, fullständigt onödigt på ett sätt att åka dit, å andra sidan, befolkningen som är fast där då? Vi kom i alla fall undan på håret och det känns väldigt overkligt att sitta här i Nyköping i Sverige och skriva detta. Förfrågan om att söka pengar från större hjälporganisation uttrycktes, KTC skulle ha den praktiska kapaciteten, men de funderingarna får vänta lite. ”
Alla dessa bilder, både fruktansvärda men också vanliga, handlar om gasattacken mot byn Halabja men även mot flera byar. Gasen som användes var Sarin samt även senapsgas.
Att inte publicera dem vore en skymf mot Kurderna, dessa martyrer. Bilderna innehåller original dödsattester från Sadam Hussein samt hans söner, repet som Chemical Ali hängdes i, bilder som dokumenterades av de första journalisterna som kom in i staden. Den kameran finns även bevarad där.
Detta ”land utan land”. Deras bergsgerilla, Peshmerga, skulle KTC kunna skriva en bok om. De är även av Daesh fruktade, de fruktades av Sadam, de respekteras och beundras av alla och KTC är ärade att få ha träffat dem och blivit accepterade som deras vänner. Vid tiden för vårt besök försvarade de Kirkuk två gånger, varav en gång obehagligt nära oss.
Niko Laine
Leg. psykoterapeut och handledare i kognitiv psykoterapi
