”Det är inte lätt att skriva en sammanfattning om en arbetsresa till Kabul i Afghanistan.
Vi landade den 24 Nov 2016 på Kabuls internationella flygplats via Istanbul.
Vi utförde vårt arbete som var tänkt, samt genomförde en workshop i kognitiv beteendeterapi som ett teoretiskt och ett praktiskt verktyg för att hantera svåra trauman.
Gruppen vid seminariet/workshopen var mycket angelägna om kunskap i ämnet, vilket inte är lätt att erhålla i ett krigshärjat land som Afghanistan. Flera av kursdeltagarna hade rest långväga för att delta, hela vägen från Jalalabad och andra avlägsna platser i landet, exempel människor som arbetar i flyktingläger, från lokala kontor etc. Resandet för dem var farofylld och livshotande. Från första till den sista dagen gick allt mycket bra som vi planerat och förväntat. Alla deltagare var mycket nöjda samt att alla fick ut mycket av seminariedagarna.
Nu var det inte första gången jag genomförde utbildningsdagar i Afghanistan. Som tidigare upplevde jag även denna gång en stor tacksamhet och positivitet efter dessa dagar, där min tanke var att vi hade levererat något användbart. Det känns verkligen okej så här i efterhand.
Dock fanns det andra tankar som var helt annorlunda för mig denna gång. Inte att vårt jobb skulle vara väl genomfört, för det oroade jag mig inte för. Vi såg en annan sida av Kabul vilket blev ett uppvaknade för mig, en annan verklighet. Min kollega hade vänner utanför vår säkra zon som hon ville träffa. Efter långa diskussioner om säkerhet, beväpnade vakter mm så gav vi oss iväg. Jag kände mig som en dum obildad europé om den verklighet som fanns utanför vår säkra zon. Men på samma gång fylldes mitt huvud med kunskap som jag aldrig haft förut.
Övrig tid tillbringade vi hos vår värd med mycket goda vänner på NGO Tabish Organization med en otrolig mänsklig värme.
Jag har egentligen tusentals saker jag vill skriva om, men här började mina problem! Jag ville skriva om hedersvåld, om flickor, pojkar, som förälskar sig i fel person utanför familjen. Morden, dödshot som följer dem där det inte finns någon säker plats att vistas på. Om familjerna jag träffade. Om bilderna jag tog. Ett naivt sätt att tänka på! Hade först en tanke att lägga ut bilderna vår webbsida www.ktcsormland . Hur tänkte jag? Jag skulle kanske ha försatt en hel del människor i svår fara!
Primärt fastnade mina tankar mellan den fria europeiska demokratin, friheten att skriva vad jag vill och ta bilder och publicera dem, att skriva och ta foton i ett land där ingen demokrati existerar. Här fick jag tänka om! Det skulle annars ha inneburit svårigheter för de individer som jag kom i kontakt med om jag hade dokumenterat deras situation i bild och text med publicering.
Vi hade även planer på att besöka en psykiatrisk klinik och en uttjänt amerikans hangar som jag tidigare besökt där nu heroinmissbrukare behandlades. Men tyvärr blev inte detta möjligt pga. det osäkra läget i området med bombattacker samt en mindre jordbävning i dessa landsdelar.
Under min vistelse i Kabul med närhet till politiken, kulturen, det verkliga livet där människor från Afghanistan är på flykt i sitt land, fick mig att skämmas utifrån den omänskliga migrationspolitik i Europa som idag bedrivs!
Idag, en vecka före jul hemma i Sverige gick jag med några kollegor för att äta ett svenskt julbord med så mycket mat i överflöd som du kan tänka dig! På kvällen efter julbordet skickade jag ett sms till en vän i Afghanistan. Jag frågade vad de gjorde. Jag fick då svaret; ”Vi har ätit god mat. Ris med russin”! Jag har aldrig känt mig så skamsen i hela mitt liv.
Efter denna resa försöker jag nu samla ihop mina tankar hur vi kommer att gå vidare i vårt arbete. Du kan följa KTC Sörmlands kommande arbete/planer via NYHETER på vår webbsida; www.ktcsormland.se. Ett återvändande till Afghanistan med fortsatta utbildningsinsatser där man hungrar efter kunskap kring traumahantering, praktiskt och teoretiskt kommer att genomföras på sikt. Inom kort kommer vi även att publicera länkar till en norsk rapport med information om fakta som jag inte skulle kunna skriva om här”.
/ Niko Laine Leg. psykoterapeut, handledare och lärare i kognitiv psykoterapi.