{"id":840,"date":"2012-04-01T01:03:26","date_gmt":"2012-03-31T23:03:26","guid":{"rendered":"http:\/\/ktcsormland.se\/?page_id=840"},"modified":"2019-02-05T22:13:21","modified_gmt":"2019-02-05T21:13:21","slug":"reseskildring-afghanistan-kabul","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/ktcsormland.se\/?page_id=840","title":{"rendered":"Workshop\/reseskildring Afghanistan (Kabul)"},"content":{"rendered":"

Afghanistan 2012-02-16<\/em><\/p>\n

Barn till kursdeltagare kl\u00e4dda i klassiska Afghanska dr\u00e4kter.\"\"<\/a><\/em><\/p>\n

Efter ett \u00e5rs planerande, sponsor jagande, byr\u00e5kratiskt kr\u00e5ngel och andra sm\u00e5 hinder p\u00e5 v\u00e4gen, landade vi i Kabul kl. 10.20 p\u00e5 f\u00f6rmiddagen, lokal tid. Jag, och min kollega Samuel Lindholm, specialistl\u00e4kare i psykiatri, var redo att kavla upp \u00e4rmarna och starta v\u00e5r workshop tillsammans med min lokala kontakt och v\u00e4n Dr. Wais Aria, d\u00e4r 20 stycken av hans kollegor, l\u00e4kare och samtalsbehandlare, skulle delta. Vi hade tillg\u00e5ng till tolkar p\u00e5 engelska s\u00e5 det skulle nog g\u00e5 bra.<\/p>\n

Bakgrunden till v\u00e5r resa denna g\u00e5ng till Afghanistan var att jag i december 2010 bes\u00f6kte Kabul och f\u00f6rel\u00e4ste dels hos SCA (Svenska Afghanistan-kommitten), samt p\u00e5 den f\u00f6rsta intranationella kongressen f\u00f6r traumamedicin och psykologi mellan Afghanistan och Tadjikistan. Jag tr\u00e4ffade d\u00e4r Dr. Wais och vi h\u00f6ll sedan kontakten. Hans organisation, TABISH, \u00e4r en av de m\u00e5nga NGO:s (Non Government Organizations). som finns i Afghanistan. Resorna till olika konfliktomr\u00e5den jag gjort genom \u00e5ren har alltid varit i formen av ”Pro Bono” d\u00e4r sponsorer h\u00e4rifr\u00e5n bekostat dem, och mitt arbete har varit tillsammans med NGO Detta har jag funnit vara b\u00e4sta s\u00e4ttet att komma undan den enorma korruption som genomsyrar det mesta i st\u00f6rre organisationer av alla slag, och d\u00e4r pengar rinner i v\u00e4g dit de inte ska.<\/p>\n

Efter att vi tagit oss ut ur flygplatsterminalen blev vi m\u00f6tta av Dr. Wais som k\u00f6rde oss till v\u00e5r logi, ett v\u00e4lbevakat litet hotell som l\u00e5g precis bredvid SCA:s compound. Vi hade tacksam tillg\u00e5ng till chauff\u00f6r och fyrhjulsdriven jeep vilket i princip \u00e4r ett m\u00e5ste om man ska ta sig fram i Kabul med ytteromr\u00e5den.<\/p>\n

Dr. Wais och Dr. Samuel Lindholm diskuterar partiell dissociation i kursen.\"\"<\/a><\/em><\/p>\n

Vi gick igenom de sista detaljerna under en middag, d\u00e5 workshopen skulle b\u00f6rja f\u00f6ljande dag. Det var med sp\u00e4nning f\u00f6ljande morgon vi n\u00e4rmade oss utbildningslokalen och m\u00f6tte alla f\u00f6rv\u00e4ntansfulla deltagare. D\u00e5 vi inte hade n\u00e5gon tid att f\u00f6rlora satte vi ig\u00e5ng direkt med h\u00f6gt tempo. Efter en snabb presentation av oss alla f\u00f6r varandra gick vi igenom teori kring traumapsykologi samt psykiatri, dels f\u00f6r att vi skulle tillf\u00f6ra nya kunskaper till deltagarna, men \u00e4ven f\u00f6r att kalibrera oss med varandra och inventera vilka kunskaper som redan fanns och vad vi kunde fokusera mer p\u00e5 utifr\u00e5n det vi kunde tillf\u00f6ra. Vi var fullt medvetna om att vi sj\u00e4lva, jag och Samuel, skulle l\u00e4ra oss minst lika mycket av deltagarna som de av oss. Detta skapade en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r en mycket interaktiv workshop med gemensamma diskussioner.<\/p>\n

Deltagarna i workshopen lever och verkar under HELT andra f\u00f6ruts\u00e4ttningar \u00e4n vi, kulturellt, resursm\u00e4ssigt och milj\u00f6m\u00e4ssigt, det sistn\u00e4mnda fr\u00e4mst i form av fattigdom och krig. Noteras b\u00f6r att kunskapsniv\u00e5n och naturligtvis erfarenheten hos deltagarna var minst sagt respektingivande. Jag visste fr\u00e5n min f\u00f6rra vistelse i Afghanistan att behandlarna h\u00e4r inte var intresserade av teori eller statistik i n\u00e5gon st\u00f6rre grad, de var i ett skriande behov av ”hands on”-interventioner…”Hur g\u00f6r jag?” Det vi diskuterade p\u00e5 m\u00e5ndagen var f\u00f6r dem n\u00f6dv\u00e4ndigt att det skulle g\u00e5 att till\u00e4mpa i f\u00e4lt p\u00e5 tisdagen!<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Far\u00a0bl\u00e5ser in opiumr\u00f6k i barnets luftv\u00e4gar f\u00f6r att barnet skall vara lugn n\u00e4r de vuxna m\u00e5ste arbeta. Barnet \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s redan starkt opiatberoende.<\/em><\/p>\n

Cirka 75-80 procent av tiden \u00e4gnade vi oss \u00e5t fallbeskrivningar deltagarna ville ta upp och diskutera. Resten \u00e4gnade vi \u00e5t olika teoretiska aspekter. Ett av de mest uppskattade teoretiska avsnitten var min genomg\u00e5ng av anknytningsteori, samt Samuels genomg\u00e5ng av neuropsykiatri, missbruk och psykofarmakologiska verkningsmekanismer kring mediciner men \u00e4ven hur droger, fr\u00e4mst hasch och opium p\u00e5verkar hj\u00e4rnan.<\/p>\n

S\u00e5, n\u00e5gra fallbeskrivningar; den f\u00f6rsta fallbeskrivningen vi fick handlade om n\u00e4r en stor samling m\u00e4n med h\u00f6ga positioner befann sig i en mosk\u00e9 och barn skickades dit f\u00f6r att ge dessa m\u00e4n blommor n\u00e4r de skulle komma ut ur mosk\u00e9n. I samma \u00f6gonblick som barnen kom dit spr\u00e4ngde sig flera sj\u00e4lvmordsbombare i luften och cirka 100 barn omkom. 200 barn \u00f6verlevde, det fanns tillg\u00e5ng till 5 samtalsbehandlare. ” Hur g\u00f6r vi?” l\u00f6d fr\u00e5gan.
\nVad i hela friden svarar man p\u00e5 det???
\nVad hade vi skrivit och vad hade vi l\u00e4rt oss? Vad kan man g\u00f6ra, vad \u00e4r \u00f6verhuvudtaget m\u00f6jligt? Jo, f\u00f6rst st\u00e4nga av sig sj\u00e4lv, och koppla in ett logistiskt t\u00e4nkande. I allra f\u00f6rsta hand f\u00e5 \u00f6verlevande barn i skydd omedelbart…5 behandlare delat p\u00e5 200 barn…det blir en behandlare per 40 barn…d\u00e4refter dela in varje grupp ytterligare i grupper om 10. Detta f\u00f6r att barnen ska kunna finna n\u00e5gon som helst tr\u00f6st hos varandra i en grupp som kan vara ”n\u00e4ra”. Sedan fick varje behandlare g\u00e5 emellan grupperna av barn f\u00f6r att f\u00f6rmedla s\u00e5 mycket trygg vuxenn\u00e4rvaro som det bara gick. D\u00e4refter kontakta familjen\u00e4tverk s\u00e5 fort som m\u00f6jligt. Prata om traumahantering utifr\u00e5n ”koka soppa p\u00e5 en spik”. Men, det g\u00e5r faktiskt att \u00e5stadkomma v\u00e4ldigt mycket med sm\u00e5 medel.<\/p>\n

En annan fallbeskrivning; En l\u00e4kare fr\u00e5gade om patient han tr\u00e4ffat. Detta g\u00e4llde en man som var tidigare elitsoldat f\u00f6r cirka sju \u00e5r sedan. Mannen hade idag klara symptom av PTSD men led \u00e4ven av en m\u00e4rklig \u00e5komma s\u00e5 till vida att hans v\u00e4nstra underarm, fr\u00e5n armb\u00e5gen ned till handen var helt slapp och or\u00f6rlig. Alla t\u00e4nkbara unders\u00f6kningar hade gjorts, prover, r\u00f6ntgen etc. och inget fysiskt fel i mannens arm eller n\u00e5gon annanstans hos mannen kunde \u00e5terfinnas. Dock \u00e5terkom r\u00f6rligheten i mannens arm under en kortare period. Jag fr\u00e5gade d\u00e5 hur det i \u00f6vrigt s\u00e5g ut i mannens tillvaro under denna tid n\u00e4r r\u00f6rligheten f\u00f6rb\u00e4ttrades. L\u00e4karen svarade mig d\u00e5 att han lyckades \u00f6vertala mannen att bes\u00f6ka en samtalsbehandlare, l\u00e4karen understr\u00f6k hela tiden hur bra och duktig denna samtalsbehandlare var, samt hur bra kliniken var och hur v\u00e4l omh\u00e4ndertagen mannen skulle bli. Dessutom tr\u00e4ffade l\u00e4karen mannen varje dag och en trygg allians skapades.<\/p>\n

Tyv\u00e4rr kunde inte l\u00e4karen forts\u00e4tta tr\u00e4ffa mannen varp\u00e5 armen blev f\u00f6rlamad igen. Det framkom att mannen f\u00f6r sju \u00e5r sedan, strax innan han l\u00e4mnade arm\u00e9n, varit inblandad i en kraftig skottv\u00e4xling d\u00e4r hans bror omkom och mannen stod precis bakom och fick delar av brodern i sin v\u00e4nstra hand. Detta fenomen kan \u00e5terfinnas i s\u00e4llsynt litteratur och kallas d\u00e5 partiell dissociation, det vill s\u00e4ga att hj\u00e4rnan ”st\u00e4nger av” en kroppsdel som blivit utsatt f\u00f6r ett mycket starkt trauma. Resonemanget ledde till stor diskussion i gruppen och m\u00e5nga liknande fall kom upp hos deltagarna.<\/p>\n

Vidare handlade f\u00f6rst\u00e5s m\u00e5nga av fallen om barn och inneh\u00e5llet var naturligtvis mycket hemskt och sv\u00e5rt att f\u00f6rest\u00e4lla sig att man ska r\u00e5ka ut f\u00f6r i v\u00e4stv\u00e4rlden. \u00c4nd\u00e5 ledde alla \u00e4mnen under workshopen till m\u00e5nga diskussioner, nya perspektiv och d\u00e4rmed en k\u00e4nsla av att \u00f6ka m\u00f6jligheten att m\u00f6ta och ofta behandla och l\u00e4ka v\u00e4ldigt sv\u00e5ra trauman. M\u00e4nniskan \u00e4r skapt f\u00f6r att \u00f6verleva och har en inneboende f\u00f6rm\u00e5ga att g\u00f6ra det. Man m\u00e5ste tro att det \u00e4r s\u00e5, annars blir det om\u00f6jligt.<\/p>\n

Skillnaden mellan muslimska l\u00e4nder och v\u00e4stv\u00e4rldens l\u00e4nder utifr\u00e5n ett traumaperspektiv blir p\u00e5tagligt i bem\u00e4rkelsen att i muslimska l\u00e4nder existerar inte begreppet ”jag”, utan d\u00e4r r\u00e5der begreppet ”vi”. I v\u00e4stv\u00e4rlden \u00e4r det i betydligt st\u00f6rre grad tv\u00e4rtom, individualismen, egot och ”jag” \u00e4r dominerande. Detta faktum kan utifr\u00e5n PTSD ses som att ett ”vi”-t\u00e4nkande utg\u00f6r i viss grad ett inbyggt skydd mot PTSD medan individualismen \u00f6kar risken f\u00f6r ensamhet och d\u00e4rmed s\u00e5rbarheten f\u00f6r PTSD-problematik.<\/p>\n

Missbrukare under broarna som injicerar heroin.\"\"<\/a><\/em><\/p>\n

M\u00e5nga absurda situationer uppstod under v\u00e5r vistelse vilket det oftast g\u00f6r n\u00e4r man vistas p\u00e5 s\u00e5dana h\u00e4r platser. Att ha en workshop samtidigt som amerikanska Blackhawk-stridshelikoptrar dundrar precis ovanf\u00f6r huvudet k\u00e4nns naturligtvis m\u00e4rkligt.
\nDessutom br\u00e4nde amerikanska soldater koranb\u00f6cker, vilket de p\u00e5stod var av misstag, men det fick en katastrofal f\u00f6ljd i form av snabbt uppblossande v\u00e5ldsamheter. Kabul drabbades av ”lockdown”, ingen kunde g\u00e5 n\u00e5gonstans och st\u00e4mningen blev mycket snabbt hotfull. Vi fick veta att tv\u00e5 amerikanska officerare avr\u00e4ttades i en byggnad intill oss som b\u00f6rjan p\u00e5 en ”vederg\u00e4llning” fr\u00e5n talibanernas sida.<\/p>\n

Dagarna fl\u00f6t dock p\u00e5 snabbt, vi var utpumpade och st\u00f6p i s\u00e4ng varje kv\u00e4ll. Efter knappt 14 dagar satt vi pl\u00f6tsligt p\u00e5 planet, p\u00e5 v\u00e4g tillbaka till Sverige.<\/p>\n

Missbrukare under broarna i Kabul.\"\"<\/a><\/em><\/p>\n

I samband med v\u00e5r vistelse fick vi ta del av en annan snabbt v\u00e4xande tragisk problematik; Det lavinartat v\u00e4xande heroinmissbruket. Under broarna i Kabul, vid floden, stod m\u00e4nniskor i hundratal, i klungor och injicerade och r\u00f6kte heroin. Opium raffineras i allt st\u00f6rre grad redan i Afghanistan till heroin av talibanerna och \u00e4r mycket billigt. Detta utg\u00f6r en tickande bomb.<\/p>\n

Ska vi \u00e5ka tillbaka? Ja, har man en g\u00e5ng b\u00f6rjat blir det sv\u00e5rt att l\u00e5ta bli. Vi \u00e4r tillfr\u00e5gade att h\u00e5lla en forts\u00e4ttning om 6 m\u00e5nader. Vi f\u00e5r v\u00e4l se…<\/p>\n

Niko Laine<\/strong>
\nLeg. Psykoterapeut\/handledare<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Afghanistan 2012-02-16 Barn till kursdeltagare kl\u00e4dda i klassiska Afghanska dr\u00e4kter. Efter ett \u00e5rs planerande, sponsor jagande, byr\u00e5kratiskt kr\u00e5ngel och andra sm\u00e5 hinder p\u00e5 v\u00e4gen, landade vi i Kabul kl. 10.20 p\u00e5 f\u00f6rmiddagen, lokal tid. Jag, och min kollega Samuel Lindholm, … Forts\u00e4tt l\u00e4sa →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-840","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/ktcsormland.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/840","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/ktcsormland.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/ktcsormland.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/ktcsormland.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/ktcsormland.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=840"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/ktcsormland.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/840\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2385,"href":"https:\/\/ktcsormland.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/840\/revisions\/2385"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/ktcsormland.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=840"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}